Först väljer hon gräsvägen till vänster istället för gruset rakt fram, där vi gått nu hela veckan. Där är inte bara gräs, utan lera och hela sjöar med vatten nu efter regnet, men Cola är modig. Står och nosar ett tag och krafsar försktigt med hoven för att mäta av djupet i sjön. Sedan går hon i och krafsar riktigt ordentligt så det skvätter om det. Lite kul får man ju ha med!
Sedan kommer vägskälet där höger leder ut på banvallen och vänster är den långa uppförsbacken mot Fällesåsen, där vi inte har kunnat rida sedan jakten började. Cola drar tydligt mot backen, så backen blir det.
"Snälla jag kan väl få springa här? Snälla?" Cola går med väldigt sviktande steg nu och ber det finaste hon kan, och vi galopperar upp för hela backen. Bra bjudning, men ändå sansat och tryggt. Matte ler lyckligt.
På grusvägen långt senare, efter ännu en liten galopp, möter vi två män och en cykel. Cola flämtar lite efter språngmarschen och tittar storögt på dem vi möter. De frågar vad Cola är för ras och tycker hon är fin och undrar om hon är rädd? Nej, hon är bara vaken. :-)
Sedan är det vatten som forsar extra högt i dikena, vinden blåser hårt i byarna, det ligger vitt skum på vattnet, hagar med vit tråd men inga djur synliga - var ÄR de någonstans? Det är lite spänt nu ett tag och när vi börjar komma på hemmamark, så är det dags att slappna av. Efter att stundtals ha hållit andan, blir det nu en hård kort utandning och några frustande.
Sedan blir det täcke, mat och hage igen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar