Broar och stenar och sånt

Solen strålar och det är nästan 20 grader varmt denna oktoberdag! Vi ger oss ut på en lite längre tur, för idag vill matte visa Cola att det finns ännu fler vägar att välja på, häromkring.
En galopp redan i första långa backen förbi jakttornet piggar alltid upp och Cola blir lätt andfådd och frustar högljutt när vi når krönet. Efter en sväng ligger en alldeles onödigt stor sten vid vägkanten och tittar på lilla Madam. Stenar har tydligen en okänd förmåga att titta, och ibland rör de också på sig. Väldigt lite, men ändå. Fast Cola är ju en modig tjej så hon stirrar bara tillbaka!

Sedan kommer vi fram till den f. d. stockbron, som den sista tiden inte längre har några stockar kvar. Det är alltid lika spännande att presentera den för en häst för första gången.
Cola tittar, nosar lite, backar, övertalas att gå fram igen, backar... Vi håller på sådär en liten stund. Bron består av stora flata stenar, med lite hålor emellan där det stoppats ner mindre stenar... Tätt under rinner vatten. (Vid regnperiod kan vattnet även stå över bron.)
Jag sitter av och klampar själv över först. Hon är fortfarande väldigt skeptisk, men inte direkt rädd. Till slut tar hon ett skutt över den otrevliga bron och jag sitter upp igen. Duktig tjej! Nästa gång går det säkert med mig på ryggen!

Efter en stund på timmervägar kommer vi ut på vägen som bl a går hem till mig. Men vi går åt vänster och när vi sedan brötar upp i skogen igen och det knappt finns tillstymmelse till stig, så verkar hon undra om vi ändå inte kommit helt vilse?!! Men matte övertygar henne om att hon visst vet precis var vi är.

När vi kommer hem igen, så är hon allt lite svettig både här och där efter alla backar både upp och ner. Hon välter bara hinken fyra gånger idag - matte står bredvid och parerar blixtsnabbt med ena foten - och slickar sedan noga upp varenda smula av maten. :-) 

Det som är mindre kul är att hon fått ett litet litet skavsår av ena booten, alldeles ovanför ballen. Fast jag misstänker att det inte är själva booten som har skavt, utan nån liten sten eller nåt. Det kommer ju tyvärr in lite småskräp i bootsen under ridningen, så jag tror något legat där och skavt en liten stund. Jag tvättar och hon får lite salva - det är inte stort alls, men jag vill inte använda bootsen igen innan det är läkt.

Tänk om hon kunde låta hovis slå på ett par skor där också, nästa gång! Det hade underlättat massor. Men men... hon vill fortfarande inte hålla bakhovarna stilla utan att vifta/sparka våldsamt åt alla håll, i tron att hon håller på att ramla eller nåt. Om jag håller hoven med ena handen och stryker lätt med den andra bak på det böjda benet, ovanför hasen, då går det bra!! Men då har man ju liksom ingen hand över, till att göra vad man ska...

När det är dags för hovis igen, så tror jag vi ska testa att jag håller henne i grimskaftet istället för att hon står fastbunden i gången.