Goda skor är dyra

Mjaaha!? Det har provats boots idag. Det gick förvånansvärt bra att få på dem. Och själva storleken på sulan verkade nog passa - men det blev liksom så mycket luft runt om själva vristen... (Ja jag VET att det inte heter vrist!) Jag kände mig så himla osäker på om de verkligen skulle sitta kvar i trav och galopp? Flärpen som man drog åt runtom, skulle kunna dras åt mycket mer, men det fanns inga fler hål. Men den kanske inte ska dras åt hårdare? Hon kanske inte kan böja på kotleden då?
Vi provgick ett par varv runt stallet och Cola trodde att hon förvandlats till en elefant.

Hon verkade inte alls gilla att vara elefant, utan ville mycket hellre vara en liten arabflicka. Jag beslöt mig för att avvakta till i morgon - eller en annan dag - och då pröva en stund i paddocken. Dojorna åkte av igen och så tog vi en dryg timmes ridtur ändå. Vi höll oss på skogsstigar och på dikeskanter, så gott det nu gick, och tränade tempoväxlingar. Skritt, trav, galopp, skritt, galopp, trav, galopp...
Cola var så duktig och visste precis hur det skulle vara, men det kändes att hon blev trött i bakdelen. Och det var väldigt trippigt i traven. Sedan fick hon stretcha ryggen en stund, och hon sträckte ner nosen nästan ner i backen. Sedan på hemvägen började även traven bli riktigt bra! :-)

Väl hemma fick hon gå in i boxen för att äta sin mat, eftersom det var lite rörigt i stallgången. Så att jag skulle kunna plocka undan under tiden. Madam gillar inte boxvistelse. Hon ägnade sig åt att äta i ungefär två minuter - medan jag stod utanför. När jag gick ut med sadeln hörde jag hur hon gnäggade och Pompe svarade förhoppningsfullt utifrån hagen. Jag var borta så få sekunder som möjligt, med bilden av hur hon var på väg att klättra över i färskt minne.

Hon stod ju snällt kvar, men stod och spillde en massa mat över dörren. Sedan körde hon runt med mathinken ett tag innan hon sparkade omkull den, körde in den i ett hörn och hängde ut över dörren igen och suckade högljutt.
Jag suckade också och skrapade upp maten och lade tillbaka i hinken och tog henne i grimskaftet i ena handen och hinken i den andra och så gick vi ut på gårdsplanen istället. Där gick det bra att äta.
Sedan ville hon inte alls gå mot "sin" hage utan istället hälsa på "Korven" i hagen nästan bredvid. De stod och smånojsade länge och väl över eltråden. Hon sneglade även bort mot Crut (arabhingsten) men jag sa att det kunde hon glömma med en gång.

Så blev det lite gräsätning istället och sen fick hon gå ut i sin hage. Där sprang hon genast iväg, gnäggandes. Korven svarade borta i sin hage och sprang iväg han med. När jag gick och kikade, så hade de en liten "tät-a-tät" på ett par meters avstånd nere i skogsbrynet där hagarna nästan möts! :-)