Halvsulning

Idag är det nya skor som gäller. Cola har inga speciella invändningar alls till att börja med och hälsar på hovslagaren som är alldeles betagen av hennes vackra utseende och kommenterar det flera gånger och säger också att "nu fick jag en väldig lust att köpa en arab igen!"
Hon lyfter snällt på hovarna och jag står för säkerhets skull och stryker henne över pannan och säger att hon är duktig och hon slickar lite ur en mineralburk.
Men sedan kommer det till själva hamrandet. Islagningen av söm. Då vill hon inte vara med längre. Hon blir jätterädd! Hovis är väldigt förstående till att hon är just rädd och inte istadig på något vis. Inga höjda röster, inga som helst slag eller så, utan istället pauser med lugnande prat. Men även om hon lugnar sig varje gång han gör en paus, så börjar paniken om igen så fort han börjar hamra. Hon reser sig och försöker slänga sig och lägger sig nästan i knäet på honom och jag måste koppla bort grimskaftet från väggen. Lilla gumman...

Till slut får hon i alla fall nya skor på framfötterna. Hon skulle ju behöva på bak också, för de är ju som sagt slitna och hon ömmar på grusvägar. Men hovis vill inte stressa henne mer denna gången. Vi får försöka igen vid nästa skoningstillfälle. Under tiden så kan jag ju "träna" henne lite genom att banka lite på hovarna en stund varje dag när jag kratsar.
Jag ska se om jag kan komma över gummiskor någonstans. Som passar! Undrar om man får ta hem och prova? För hur ska jag veta vilken storlek hon har?

Efter pärsen står hon så snällt i stallgången och låter sig både borstas, klappas, sadlas och tränsas, medan hovslagaren slår på skor på de två kvarvarande hästarna någon meter framför henne. Då är inte hamrandet ett dugg farligt. Så länge han inte bankar på HENNES hovar!!!

Så tar vi en halvtimma i paddocken och sedan en halvtimmas skogstur. Hittills har jag ju mest känt på henne - mjukgörande arbete, tempoökningar och minskningar och serpentiner mellan alla uppställda hinder samt ridning i alla gångarter i bägge varv. Detta är ju inga problem med, så nu känner jag att nästa gång kan jag nog börja kräva liiite lite mer, för att se vad hon verkligen kan och inte. En annan av anledningarna till min försiktiga början, är ju att jag själv är väldigt ringrostig när det gäller arbete i paddocken och jag märker att mitt flås heller inte är det bästa! ;-)

Och inte dokumenterade jag själv hovslageriet idag heller! Det var liksom aldrig läge för mig att tänka på nån kamera där... Så det blir en liten nacke, från när vi red ut istället!