Det har visat sig att den lilla damen har bytt hage två gånger nu alldeles själv. Inget stängsel är trasigt, ingen skada på hästen, men hon har gått i en annan hage än den hon blivit släppt i, både i går kväll och nu i morse.
Eftersom Roy varit borta över natten, så gissar jag att hon helt enkelt saknat honom och letat så gott hon har kunnat. Frågan är bara hur hon har burit sig åt?? På den sträckan mellan hagarna finns det visserligen ingen el, men ändå? Har hon krupit in emellan under- och övertråd? Får fixa el...
Hon var i alla fall alldeles väldigt glad när Roy kom hemåkandes i transporten igen, här på förmiddagen! De körde om oss där vi kom gåendes på vägen och hon gjorde stooora ögon när hon såg vem som vände sig om och såg på henne därifrån! Det var gnägg gnägg här och gnägg gnägg där och det blev så bråttom hem att matte fick göra sig jättebred för att inte bli "förbigången".
Idag började vi annars med lite rykt igen och kratsning av vänster framhov. De andra viftades det bara runt med åt alla möjliga och omöjliga håll och hon såg strängt på mig och sa att "en hov får jag låna. De andra ska hon minsann ha ifred, tack så väldigt mycket!!" Vi tog en paus från detta och gick ut i paddocken istället där det skrittades och travades och galopperades på volter. Det fungerade fint. Sakta av och göra halt på "wow", och byta varv vållade inga problem. (Detta noterades med tacksamhet, då jag själv inte är någon mästare på detta med longering, utan är i ständig träning.)
Men jag gör en notering till mig själv, att jobba mer på att få henne närvarande. (Vilket alltså egentligen betyder att det är jag som ska jobba på mitt ledarskap.)
Som det var nu, så hade hon oavbrutet huvudet vänt ut mot hagen och ägnade inte mig en blick. Att hon ändå gjorde som jag sa, visar väl på att hon kan det där med att multi-taska, ha ha!
Sedan hjälptes vi åt med att ta fram en bom och två stöd. Medan jag arrangerade dem gick hon bort och pratade lite med Pompe över staketet.
Därefter fick hon både skritta, trava och galoppera över detta lilla hinder, på volten. Duktig tjej.
Så tog vi en liten promenad igen innan det var dags att ta sig an de där tre hovarna som var kvar. Näää, lilla Fnysa, matte hade inte glömt dem! Lite mer viftande, ett par suckar och sedan en liten muta i form av en hötuss framför henne - så gick det faktiskt idag med. Ska bli kul att se när hovslagaren kommer hit den 23:e... :-)
Sedan har vi då hennes namn... Efter mycket "smakande" hit och dit för att se vilket som känns bäst i munnen och passar henne bäst, så ska hon här få heta Cola hädanefter.
Det har sina orsaker, men en är att när jag uttalar hennes dopnamn med min göteborgsdialekt, så låter det så hårt. Nästan militäriskt. Att jag sedan kallar henne både Skruttan och Snuttan och Fisan och allt möjligt är ju en sak, men hon ska ju bli kallad ETT namn av alla andra i stallet. Så folk vet vem man menar, liksom! Och idag när jag gick och gnolade på den gamla Kinks-låten "Lola" där de bl a dricker rom-o-cola, så blev det en sån där aha-känsla! Hon är ju en cool tjej, och så har hon en färg som nästan ser ut som cola.
Coola Cola. :-D
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar