Idag blir det lite arbete i paddocken. Det första varvet är svårt, eftersom hon måste titta på Crut hela tiden, hingsten som går i hagen alldeles bredvid. Men hon skärper sig snart och det går hyfsat. Det ska bli bättre, men eftersom jag inte riktigt vet var hon står ännu, så är jag hellre försiktig i början och bestämmer att jag är nöjd efter en halvtimme, när hon börjat komma i form och vi har ridit i båpde skritt, trav och galopp och både halter och igångsättningar fungerar som de ska. Men det känns att hon har blivit trött i bakdelen efter dessa tre dagar så någon nytta gör det väl. Klättringen i förrgår gjorde säkert också sitt till, för även om jag gick bredvid där det var som allra brantast, så var det rejält jobbigt. Fast det var i och för sig bara jag som höll på att stupa av andfåddhet. :-)
Vi avslutar med en skrittrunda i mjuk skogsmark och vi får sällskap av Roy även denna dag - fast med sin ordinarie ryttare. Det börjar duggregna men är milt och skönt i luften, så det gör inte så mycket.
Så är det Lyft Av Hovar. Ja ja. Jag suckar. Visst går det så småningom att lyfta alla såpass att jag snabbt hinner kratsa dem, men det är ju inte utan problem. Och om jag tänker att jag skulle behöva skruva i broddar inför vinterns ishalka, så kan jag ju glömma det om hon är som nu. Och kan man få på ett par boots på bakhovarna på tre sekunder? Hm, jag tvivlar...
Jag har tillfälligt slutat att banka i alla fall. Börjar om från början.
Hon kanske kan ha cola-bottnar under fötterna! :-)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar