Idag promenerar den elaka människan (jag) en lång bit för att visa upp ett gäng nötkreatur för den stackars madam Cola! Att ställa en försvarslös liten häst inför sådana livsfarliga bestar måste tyda på verklig grymhet!
De halvvuxna tjurarna (3) kommer nyfiket vandrande i rask takt fram mot oss och stängslet. Cola lade märke till dem innan, när vi närmade oss, men det var ju på långt håll och då stod de still och glodde, så då var det ju ingen större fara. Nu närmar de sig, ve och fasa och madam Cola gör en helomvändning så snabbt att mattes fötter håller på att stryka med på kuppen. Sedan ställer hon sig bredbent i försvarsposition och stirrar i skräck. FNORRRKK!!!
Hon darrar i sin spända kropp och sedan snor hon runt hastig ett par gånger till och vill helst av allt fly. Kalvarna står nu still och glor undrande på denna ynkliga lilla hästvarelse.
Vi gör oss redo att vandra vidare och jag får vänt Colahästen med de stela benen om. Men så fort vi börjar förflytta oss, så gör kalvarna naturligtvis detsamma! Ny helomvändning osv osv.
Men eftersom hagen i princip är slut nu, tack och lov, så kan vi efter en stunds mera stirrande, sakta ta oss därifrån...
Annars är det inga problem med att ta sig över den ekande träbron över Högvadsån med sitt brusande vatten (- det är liiite otäckt, det där att fotstegen ekar, men det vållar ju inga problem -), att gå över bilvägen, att stå och äta gräs en bit från vägkanten och kolla på alla bilarna, eller att gå på den lilla villagatan förbi olika trädgårdar och öppna skjul med allehanda underliga redskap och säckar och skrot därinne. Sötnos! :-)
Vi möter INTE någon robotgräsklippare!! Den dagen, den fasan...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar