Ett sto är ett sto är ett sto...

Dagens lerinpackning är åtminstone torr. Om det är nån tröst?

Vi rider förbi kalvhagen idag, men dagsformen gör att det bara blir kortsidan. Det är liksom av eller på idag, när det gäller Lillstrumpas beteende. Hela tiden en blandning mellan lugn skritt och hysteriskt skyggande för olika saker.
Galoppen uppför den långsträckta backen mot baksidan av Platån går i ryckigt återhållet tempo, för den är ju kantad av ett hygge fullt med stora farliga stenar, gudbevars!!! När vi väl är förbi där, så går det ju bra att öka tempot.
Nedför de branta backarna är väldigt jobbigt och den gamla oron börjar genast gnaga i bakhuvudet. (Min förra häst som hade en kotledsinflammation och fick stora smärtor om vi bl.a. gick nedför.) 
Väl nere, blir det galopp igen på släta backen. Men känslan i den galoppen blir mer som ett "okej då då".
Den sista sträckan vill jag istället ha trav. En trav med framåtbjudning. När vi sedan kommer till den sista backen upp mot Fällesåsen tar vi galopp igen. Som vanligt (?) när vi sedan ökar tempot i galoppen en aning, så måste det liksom bockas lite.
Sedan känns det sådär irriterat igen nedför hela långa sista backen. Matte hinner fundera en hel del, men försöker låta bli.

När vi senare tar oss ut på banvallen igen, så hinner jag inte mer än röra tygeln inför att vi ska trava, förrän hon överraskar med att göra nån alldeles ny variant av bocksprång på stället. Hon liksom halvreser sig, samtidigt som hon kastar upp nacken och sedan kör ner den igen i ett par konstiga bocksprång...
Jag kan inte påstå att jag gillar den här varianten bättre än de andra. Men jag antar att man får vara tacksam så länge hon inte lägger till en skruv på det hela, eller större kraft, för den delen.

Nu. Går. Du. Fram. I. Trav. Ordentligt!!!

Och Cola går fram. Med hopkrullad nacke för ett minimum av kontakt med mig. Usch. Men hon lyder åtminstone och saktar sedan snällt av när jag ber henne.
När vi sedan möter en annan ryttare, så blir vi tvungna att trava i serpentiner en stund, eftersom det tydligen inte går att skritta normalt i en sån situation...

Tillbaks i stallet är Lillstrumpa sååå lugn och fin och vill gäääärna att jag kliar henne på halsen och borstar lite till. Sedan agerar hon sällskapsdam en stund, när jag mockar i hagen. ♥ :-)