Efter borstning och skrubbning igår, hade vi bara en kort sejour i paddocken - repetition av att gå i vänstervarv med mig på marken. Med efterföljande promenad och en paus för att smaka på några torvor med grönt gräs...
Idag ger vi oss iväg på tur igen. Väl ute på banvallen, får hon syn på ett gäng hundar med vidhängande människor lite längre bort åt höger. Vi ska åt vänster. Men det är ju upprörande; detta att vi ska åt andra hållet! Av någon anledning brukar det vara det. Så när jag tycker att vi ska börja trava, så känner jag att hennes kropp gör sig redo för att krypa ihop, kicka bakut och vägra springa... Men det hinner inte bli mer av det, för jag trycker fram henne och gör små smackljud med tungan och ser man på! Hon går fram!
Antingen är det jag som reagerat snabbare, eller så kommer hon ihåg sedan sist att det inte är nån ide att larva sig! Och efter de första stegen är det inga problem alls och vi travar och galopperar hela banvallen bort, ända till krysset. Alla kända "skyggställen" tar vi oss förbi i trav respektive galopp, utan att det bryts av eller görs alltför stora väjningar inför det farliga. När vi sedan traskat igenom det brötiga skogspartiet på vägen hem och tagit ytterligare en galopp, så går hon alldeles otroligt mjukt och fint i traven! Hon har ju gått bra innan med, men detta är nåt alldeles extra!! Jag blir alldeles salig och vill stanna kvar i den känslan länge, men en liten stund får räcka, sedan blir det skritt och lång tygel sista biten hem. Pussunge! ♥
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar