Förstenade fasor

Idag är det nära att vi inte ens kommer bort från stallområdet. Det beror inte på trilskande utan skräck. Ett stort vitt plastspektakel har parkerat sig vid foten av en timmertrave, där det med vindens hjälp tar djupa andetag och blåser upp sig som till ballongfärd, för att sedan blåsa ut all luft igen. Om och om igen. Oerhört farligt!!! Men efter väldigt mycket om och men, så sänker hon ner huvudet lite och jag förstår att det här kommer att gå. Hemskt otäckt är det ju och jag undrar om hon inte har svansen mellan benen också, när vi äntligen tar oss förbi...
Sedan tar matte med sig Lillstrumpa på en lite längre tur, där hennes små hovar inte har trampat förut. Men först ska vi korsa den där stenbron som hon förra gången hoppade över och gjorde segerskutt efteråt. Idag nosas det några korta sekunder och sedan går hon världsvant över!
En stund senare är det dags att vika av mot de nya markerna. Tanken är att vi ska ta oss nerför en väldigt lång och vindlande lagom brant backe, som går i flera S- kurvor och som sedan är otroligt skön att galoppera uppför!

Nej det är inte så här grönt ännu, men detta är en bild av en liten liten bit av denna väg som togs för ett par år sedan.

När vi tagit oss ända ner och gått ett varv på en rund vändplan, så riktar vi våra näsor uppåt. Jag har tänkt mig en lagom frisk galopp, men UTAN att det laddas upp för såna där bakutsparkar i takt med att tempot ökas, så jag håller mig beredd för att styra upp det hela och tänker börja lugnt.
Men Ve Och Fasa!!!!! Det visar ju sig att sidorna längs hela backen är fullkomligt översållade av STENAR!!! Precis den sorten som antastar små oskyldiga hästar. Det är grå stenar, ljusa stenar, mossbevuxna stenar, halvstora stenar, mindre berg, runda och kantiga... En del finns en bit in mellan träden, medan andra i princip ligger på vägen.

(Lillstrumpa kommer förmodligen att drömma mardrömmar i natt!)

Dessa stenar lade stackarn inte märke till på väg ner, men nu måste hon alltså göra etthundraett tvärstopp och sidokast innan vi når toppen på grund av dessa hemska stenar, så galopptakten blev ju minst sagt ojämn!!
I och för sig blev det ju inte tid till några bocksprång, så jag antar att det jämnade ut sig då eller? ;-)

Men det blir några galopper till och hon hinner bli både lite andfådd och lite svettig innan vi kommer hem igen och jag borstar bort lite mera hår och tvättar hovar och ägnar en stund åt att klia bakom öronen! Colas mule rynkas fram och tillbaka i takt med kliandet och hon njuter i fulla drag.
Tack så mycket för idag! I morgon får du ledigt, min lilla skorpsmula.