Det blir mycket trav och galopp och på det stora hela går allting jättebra. Men när vi ska passera dammen med hästarna i hagen bakom - där vi passerade häromdagen - då ballar hon ur lite. Det står en stor lastbil parkerad på snedden vid dammen och någon håller på att greja mystiskt med något bakom den. Därför har Lillstrumpa fullt upp med att hålla ögonen på detta när vi svänger in på Gläsbackavägen. Vi har hunnit nästan förbi dammen när jag säger att "det blir visst inga flygande knipor idag", när först en flaxar upp och sedan en till och Cola kastar sig åt sidan. Dessa hastiga rörelser sätter igång hästarna inne i hagen. De kommer nyfiket springande mot oss och följer oss längs vägen - även om det är en rad med träd emellan oss förutom stängslet.
Det är då som Cola får helt fnatt! FNORRK!! Hela hästen krullar ihop sig, blir styv som en pinne och när jag manar på i TRAV! TRAV! TRAV! så blir det nån slags blandning av piaff och kort trav med sviktande benlyft. Ganska stela ben. Men ändå känns hon beredd till vad som helst när som helst. Dessutom trumpetar hon ljudligt hela tiden! Halsen är så hopkrullad att mina händer hamnar nästan framme vid munnen och jag håller mest i den ena tygeln, för att vara beredd.
Jösses vad jag inte gillar sånt här! Det dröjer ända tills vi är framme vid vägbommen en bra bit upp i backen, innan hon känns aningen lugnare, och ändå är hon inte helt övertygad än på en stund. Det är tur att hon går så bra hela resten av rundan, inklusive övergången av den " nya" stenbron.
Börjar fundera på om det kanske inte är så att det är nötkreatur specifikt hon är besvärad av? Det verkar vara väldigt upprörande att passera en hage med DJUR i, över huvud taget!? Om jag kunde begripa det hela ur hennes synvinkel, men än har jag inte kunnat det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar