Utmaningar

Solen strålar och det är tretton grader varmt idag! Efter att ha borstat bort några nävar päls, så sadlas det och vi rider iväg. Galopperar och travar hela banvallen bort till krysset. Där är en damm där Gläsbackavägen går upp. Tanken är att vi ska rida upp mot Gläsbacka till och ta oss över eländessörjan uppe i skogen ner till den där långa serpentinbacken vi var vid häromdagen.

"Nu får du vara beredd på att det kan flaxa upp änder eller hägrar här", säger jag när vi passerar sjön. Det händer nämligen lite då och då. Det hinner inte gå mer än tio sekunder, så FLAP FLAP FLAP, så flyger två knipor upp och Cola tar snabbt betäckning i diket.
Så traskar vi vidare och Cola glor stint in i hagarna vi passerar, ifall det kan vara något hemskt där inne. Kor eller nåt. Den sista hagen vi passerar innehåller däremot några hästar! Jag känner hur pållan blir stel och trippig med en gång och raskt sätter jag igång henne i trav.
"Men jag måste..." säger Cola och vrider på huvudet.
"Nejdå, inte alls", säger jag och vrider det tillbaks och driver på.
"Fast jag måste faktiskt..." säger Cola och vrider huvudet nästan bakåt nu.
Men snart har vi travat förbi, och inga nyfikna hästar inne i hagen hann heller komma framrusande.

Så småningom kommer vi till det stället där vi ska vika av in i skogen.
"Här slutar vägen." Cola stannar när täta granar blockerar vägen framför henne.
"Nej men om du går rakt igenom granen där, så kommer du igenom..."
Cola ser misstroget på mig.
"Jo men försök. Om du trycker på med nosen, så duckar jag!"
Vi kommer mycket riktigt igenom det täta grenverket och efter en liten stund uppenbarar sig det otrevliga underlaget. Det är en sträcka med väldigt sörjig lerig jord och vatten och en massa stenar att kliva över och emellan. Det finns ingen som tycker det är trevligt att gå där, men efter en stunds övertalning så gör hon det ändå. Duktig pålla! Sedan är det brant nedför. Även där väldigt stenigt och blött och äckligt, men det fixar hon det med.
Äntligen nere.
Ljudet av en motorsåg har under tiden blivit högre och högre och jag hoppas att det inte kommer att vara stopp nånstans?
Det står några bilar nere på vändplatsen och det håller på att gallras lite längs vägen. Småträd faller. Cola går misstänksamt fram. Som tur är så ser den ene killen oss och är snäll och slår av motorn när vi passerar. "Tack!"

Sedan har vi de långa serpentinbackarna framför oss och det går så bra så! Idag är det bara två stenar som måste nitas inför, i resten av backarna galopperas det på friskt! Nästa gång tar vi hela, utan avbrott. ;-)

Vi tar en kortkort paus på väg ner mot stenbron, för matte vill fota lite.

♥♥♥♥♥

Efter ridturen tar jag själv mig en tur bort mot ett ställe som av nån anledning heter Stupet, för att kolla om man fortfarande kan ta sig över den stenbron där!? För i såfall blir det en förbindelse från en annan väg över till Gläsbackavägen. Och jodå, det ska absolut gå bra. :-)

Sådana här härliga grästuvor fanns det gott om här borta.  Jag sätter mig på en sten och dricker lite kaffe innan jag åker hem. :-)