Först var Cola väldigt upphetsad över att få sällskap, men sedan blev det lite tveeggat eftersom hon ändå inte kunde låta bli att fortsätta sura (som hon gör i hagen) mot Roy om han kom det minsta i närheten.
När hon dessutom blev varse att den där svarta lurviga saken skulle springa med oss och ibland vara bakom och ibland springa förbi, då blev det helt enkelt för mycket. När vi kommit ut på banvallen och börjat trava, så blir det först ett virrvarr av man och upp och ner och sedan reser sig damen helt sonika upp på t5vå ben!! Rakt upp står hon ett par sekunder då jag hinner tänka en massa tankar om hur det kommer att sluta om hon slår över bakåt... Usch.
Sedan travar vi raskt vidare som om ingenting hänt (hmm) och det blir trav och galopp hela banvallen tills vovven är långt efter.
Men hon känns fortfarande ovanligt "stirrig". Dvs nån blandning av ovanligt het och lättirriterad.
Efter en skogspassage och sedan ännu en lång galopp, så byter vi häst för skojs skull. Jisses, jag håller på att aldrig komma upp! När jag äntligen fått ordnat till stigläder och häst och fått min fot i stigbygeln - då glider sadeln runt och jag får börja om från början. Sedan får jag putthjälp i rumpan för att komma upp...
Oj oj så ovanligt allt kändes! Jättelånga steg, lång hals framför och en lång fortsättning av kroppen bakom och inte det minsta superkänslig i munnen som jag är van vid. Men det är ju nyttigt att testa andra ibland. :-) Hade jag bara fixat till stiglädren ordentligt så hade jag kanske kunnat rida också. Som de var nu så var de minst två hål för långa och jag stod krampaktigt på tå i dem för att kunna stå i fältsist och fötterna gled in till vristen... Men jag härdade ut tills vi var hemma för det tog sån tid att ändra lädren att jag inte ville sinka mera.
Solen lyste i alla fall så småningom, även om morgonen började med mulet. När hästarna fick komma ut i hagen efteråt, så åt de visserligen lite först, men sedan var det sova i solen som gällde! ;-)
Under tiden mockade jag hagen, fyllde på vatten och drack medhavt kaffe och åt en smörgås. Klockan två kom sedan massören och Lillstrumpa fick lite välbehövlig massage på ryggslutet/vänster rumpa, om man kan säga så. Hon har lite ont där av någon anledning och det kan vara därför som hon varit så snubblig och "tappat" bakbenen ibland under ridning den senaste tiden.
Först var Cola ganska skeptiskt inställd, men mot slutet verkade hon ändå tycka att det nog inte var så dumt ändå. På inrådan ska hon få behandling minst två gånger till, nästa gång på tisdag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar