Lerinpackning

Med både ösregn och hagelskurar under dagen, så blir man ödmjukt tacksam över uppehåll lagom tills man anländer till stallet efter jobbet.
En god stund får dock ägnas åt att kratsa bort en herrans massa lösa hår och våt lera från hästen. Men sedan ägnas lite extra tid åt halsen och pannan och bakom öronen, för det är ju så skööööönt!! Cola njuter i fulla drag!

Det är pigga springben idag, men tvärbromsen ligger nära när en fasansfull gren uppenbarar sig i diket. Det krävs en stunds övertalning för att över huvud taget kunna passera den. Sedan finns det ju farliga små pölar med blänk i eller vita fläckar med hagel också...
Men på det hela taget går det ypperligt idag och hon får springa så mycket som möjligt. På hemvägen får vi bevittna hur en man försvinner spårlöst och det känns ju lite otäckt. Till och med jag blir lite konfunderad. Vi ser honom på håll framför oss, när han försvinner från vägen åt vänster, mellan två träd. Just där han befinner sig är det en avtagsväg plus att det är glest mellan träden och öppna åkrar kantar vägen han svängde ner på. Cola har bråttom, som hon brukar ha när hon ser något mystiskt röra sig längre fram, och vi galopperar... men när vi kommer fram så finns inte ett spår av mannen ner längs vägen. Helt försvunnen. Mycket mystiskt. Cola är övertygad om att han gömmer sig och ska hoppa fram och överfalla henne närsomhelst.

Efter ridturen får irriterad matte jaga liten hund över hela området! Den är instängd i sadelkammaren och det kan ju inte jag veta, så den slinker snabbt ut mellan benen på mig när jag öppnar för att kånka in med sadeln.