måndag 16 mars 2015

Mattes problem

Idag tar vi tag i början av problemtråden. Mattes alltså. För vad Lillstrumpa själv anbelangar, så tycker hon nog inte att hon har några.
Eftersom matte är en feg stackars varelse, så börjar vi så försiktigt. Vi tar helt enkelt en promenad till kohagen igen. Har ju inte varit där sedan skräckdagen...
Det går så bra sååå! Alldeles strax innan hagen, så ökar hennes puls något och hon skyndar på stegen och vill gärna gå upp jämsides med mig. Men inte på något sätt hysteriskt. Vi gör ingen märkvärdighet av det, utan går bara sakta förbi hagen, kikar som hastigast på kalvarna som står och äter och eftersom hon inte känns uppblåst alls, så fortsätter vi bara uppför backen.
Check. Nästa gång rider vi förbi!

När vi kommer hem igen, så går vi in i paddocken. Jag har det halvlånga repet idag och en långpisk. Lägger även fram en bom.
Vi börjar i vänster varv, på en pytteliten volt som jag successivt ökar och försöker göra på samma sätt som E gjorde igår. Lillstrumpa travar långsamt på, men ökar snällt när jag gör små pussljud med munnen och lyfter duktigt på fötterna över bommen. Vi byter varv flera gånger utan några problem, dvs jag behöver inte plocka in henne och börja om, utan får henne att byta där på spåret.
Ett par gånger reser hon sig, men när jag är där med långpisken i luftrummet precis bakom med en gång, så får jag henne att fortsätta traven istället, direkt! En gång far hon iväg i nån sorts protestgalopp med bocksprång och det kan hon ju få, så länge hon går fram och strax travar hon snällt igen.
Check.

Det går så bra, så vi håller bara på en pyttestund. Sedan gör vi lite vändningar och sådant en stund, med mig tätt intill, lätt tryckandes med handen på ryggen.
Hon känns så lugn och go och tuggar så tryggt så sedan får hon lite morot i en hink och det får vara bra för idag. :-)

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar