I väntan på den utlovade stormen och nederbörden, åker jag till stallet tidigt på förmiddagen. Himlen är gråtjock och luften kall, men jag kan nog hinna rida innan det hela börjar. Jag har så himla ont i ryggen sedan ett tag nu och det strålar neråt vänsterskinkan. Ischiasnerven?? Men jag har märkt att det gör gott att rida. Det blir väl rätt sorts gungande rörelser antar jag..?
Mat görs i ordning, det borstas och kratsas lite och muggen ses om. Jag tar först fram vattenhink och svamp - för att testa - och Cola dansar vildsint omkring i stallgången. Hink och svamp!! Brrr... Men alla benen blir allt tvättade ändå. När jag sedan kommer med bomullstuss och salva och ställer mig att dutta lite på skorporna, så står hon så stilla och fint så! Lilla höna... Nästa vecka kommer hovslagaren...
När det är dags att lägga på sadeln, så vräker det plötsligt ner utanför och det börjar vifta i träden.
Jag står och glor på det en stund och i tron att detta måste vara förtrupperna till det stora ovädret, så backar jag faktiskt. Sadeln bärs alltså in i sadelkammaren igen, täcket åker på och Cola får sin mat. Istället för ridtur. Men besviken är jag.
När maten är uppäten har det slutat regna och vi strosar bort till den ödelagda paddocken och kollar in allt granris och allt timmer som ligger där. Sedan går vi omkring lite i största allmänhet och kollar läget utanför hagen en stund. Inget regn. Men nää! Jag vågar inte chansa med att börja om från början nu! Hon får gå ut i hagen igen.
Efter att jag varit hemma i två timmar, har regnet fortfarande inte kommit och jag sitter och retar upp mig på missade chanser. Men det är ju meningslöst, så det är väl lika bra att ägna mig åt lite tvätt och allmän städning en stund i stället.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar