Solen strålar idag, det är frostigt och minusgrader och marken är stenhård och alla leriga pölar är förvandlade till is. Både för- och nackdelar alltså. Men när vi väl ska rida ut, så är min lilla pålla på totalt fel våglängd. Efter trettio meter så stannas det och nacken blir stel och stum och hon vägrar helt att gå åt något som helst håll annat än bakåt!? När jag efter en stund ilsknar till lite, och trycker till lite hårdare med skänklarna, så svarar hon bara med att lätta på rumpan. Riktigt tyken attityd, om jag får säga min mening. Och jag får inte henne att röra sig!
Jag sitter av och börjar gå med henne. Hon rör sig visserligen, men även nu försöker hon stanna och backa. Märklig häst.
Efter en stund verkar hon dock traska på som vanligt. Tror jag. Så vid ett lämpligt ställe sitter jag upp igen. Men då är det plötsligt likadant igen! Helt förstelnad och kan bara gå bakåt. Känner mig ganska uppgiven nu och ser dessutom att jag råkat korsa tyglarna så jag sitter av igen för att fixa detta.
Ok. Att inte jag får åka med idag, betyder inte att promenaden blir inställd, om hon nu tror detta.
Vi ger oss av inåt skogen och klättrar uppför branter, över stock och sten, genom frost-frasande farligt gräs och genom vattensjuk mark och möter en hel flock med skällande hundar med två människor. Sedan ut på vägen igen och jag sitter upp. Sådär ja. Nu går hon framåt!
Vi avverkar resten av rundan med mig uppsutten och nu verkar hennes största problem vara att hålla sig till enbart skritt. Men så sjutton heller, nu är det skritt kommenderat och min vilja som gäller! Först när vi närmar oss stallet får hon tillåtelse att trava en liten bit.
Ser fram emot att få sitta på hela vägen i morgon!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar