Efter en natt tillsammans med sin nya lösdrifts"kompis", ett väldigt bitchigt sto vid namn Chatel, som anfaller både med framdel och bakdel, konstateras att min lilla Cola fortfarande är vid liv och alldeles oskadd. Det gillas skarpt! Hennes täcke är fortfarande helt dessutom. Jag håller tummarna att det ska så förbli. Det kostade ju sexhundra kronor.
Den svullna hasen är lite mindre svullen idag. Det är ju också väldigt bra. Men under ridturen tycker jag hon går lite konstigt. Fast bara ibland. Hon liksom snubblar till lite. Jag är allergisk mot snubblingar och försöker tänka att det bara är tillfälligt. La, la, la la...
Lite senare, under traven, så tycker jag det låter så konstigt. Ett underligt ljud som jag inte hört förut, som kommer i samma takt som traven. Kommer det från sadeln? Har den plötsligt börjat guppa upp och ner?! Nej, jag vet inte...
Det är inte ett särskilt högt ljud, utan mera ett dovt "thud", om man tänker sig att hennes steg annars låter "klopp, klopp".
Hon är alldeles ovanligt öm under fötterna idag, måste jag säga! Kliver nästan ända ner i dikena! Hoppas, hoppas, att det går att få på henne bakskor när hovslagaren kommer på onsdag!
Inte förrän vi kommer tillbaka upptäcker jag att hon har tappat en sko! Jag känner mig väldigt dum. Men jag hörde ju aldrig när den föll av, inget klirr eller skrammel någon gång. Antagligen blev den kvar i leran på stigen i början...
Men alla konstigheter under rundan får ju nu sin förklaring. Det känns onödigt att ringa hit hovslagaren innan onsdag. Hon får ledigt i morgon, och kanske jag kan rida henne i paddocken på tisdag. Jag vågar inte riktigt testa bootsen, för det känns väldigt onödigt om hon skulle få skavsår på sitt vita ben också. Det räcker med att ha muggen att tvätta.
Om hon får äta mat ur hinken samtidigt, så går det någorlunda. Inte för att hon står helt stilla då heller, men om man bara är lite snabb, så kan man tvätta och smörja någorlunda i alla fall.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar