torsdag 27 november 2014

Orolig igen

Nu får det vara slut på elände!!! Jo, hostan och snuvan är ju borta och det är ju bra. Men nu är det något annat som inte är som det ska, och inte kan hon tala om vad det är heller, Lillstrumpa!

Vanligtvis är hon ju en glad och positiv tjej utan några som helst sura olater, rent humörmässigt. Men i förrgår så var hon väääldigt seg i paddocken och när vi sedan skulle börja trava lite, så krullade hela hästen ihop sig till en brun boll med öronen bakåt. Gick inte fram alls, utan lät förstå att om jag envisades så skulle hon minsann protestera ännu mer.
Väldigt olikt henne, detta. Efter några försök, så var jag helt övertygad om att något gjorde ont. Jag sadlade av och hämtade longeringslinan. Mest för att se om hon haltade. Normalt sett är det inga problem att få fram henne i både trav och galopp i longerlina på volten. Men nu rörde hon sig knappt. Jag fick hämta långpisken och jaga henne lite för att hon skulle trava och galoppera lite i bägge varven så jag kunde se. Så fort jag slutade jaga, så slutade hon springa. Hmmm... Men ingen hälta.

Igår fick hon hon bara vara. Idag blir det lite uteritt. Men även om hon till större delen är pigg och glad, så är det mycket som inte stämmer.

Hon stannar helt omotiverat två gånger. Som om bränslet plötsligt tar slut.

Hon verkar ändå pigg, generellt sett, så när vi travar lite på en gräsväg, tänker jag att okej, hon kan få galoppera en liten kort galopp här eftersom hon verkar vilja. Men redan efter första språnget, så krullar hon ihop sig till den där sura bollen igen och går inte fram alls, utan ställer sig att bocka gång på gång på stället. Definitivt inte likt henne!
När hon sedan går fram i skritt, så känns ryggen hård som en planka att sitta på under ett par minuter. ??

Resten av tiden går hon på i rask takt som vanligt och jag testar även trav i fem-sexhundra meter på grusvägen och det går bra. Hon haltar inte någonstans. Men hon känns på något sätt osäker. Mentalt.

Under turen så hoppar hon till några gånger precis på samma sätt som Polly gjort, när det plötsligt gjorde ont någonstans.

Nu har jag smsat veterinären om en tid för samtal. Han jobbar inte här i kommunen varje dag, så jag hoppas att han hör av sig i morgon. För då är jag ledig. Så får vi se vad han säger. Om han kan komma och känna? Är det ryggen?? Korset? I så fall var/på vilket sätt? Bakbenen? Varför?

I hagen springer hon ju omkring med de andra till synes obehindrat, men det kan man ju inte gå efter. Tillsammans med flocken springer de ju nästan oavsett hur ont de eventuellt skulle ha.

Kan inte saker och ting få lov att vara helt bra någon gång??

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar