Idag skulle vi ha lite longering, tänkte matte. Jag förbereder med att plocka fram kavalettibommar, dra ut förlängningssladdar och fixa lite ljus i paddocken. Lilla hästen hämtas in från hagen och befrias från täcket, eftersom det nu har utlovats uppehåll i säkert flera dagar. Så följer lite borstning och allmän översyn och sedan går vi ut tillsammans.
Vi hinner hålla på en stund, trava i båda varven och några gånger över bommarna... men sedan säger det BRAAAAAK bortifrån hagen! Den som Cola går i.
S. är precis på väg ut på en liten ridtur, med pannlampa och reflex - det är mörkt nu - och hon tittar på mig och så vänder hon om om jag avslutar och tar in Cola i stallgången igen.
Saken är den, att det har byggts en liten sjukhage inuti hagen så att säga, där en häst med skadat bakben skall hållas. Om det var min häst som skulle stå i sjukhage, hade jag inte vågat lämna henne i en som var byggd på det viset, i fem minuter. Hon hade aldrig stannat kvar. Små vita pinnar med slackt hängande strömlös tråd runtom. Men nu var det inte min häst, utan Colas testosteronstinne vapendragare Mario.
Senast igår stod jag och tittade på hur Roy och Mario stod och stegrade sig mot varandra på varsin sida om denna slaka tråd och undrade hur länge det skulle dröja. Redan tidigare har jag sett flera gånger hur både Roy och Ruffe låtsasattackerat den instängde Mario som blivit väldigt upprörd. Nu hade det alltså hänt och det var bara konstigt att det inte hänt innan.
Jag och S. såg hur alla hästarna i hagen sprang runt som galningar i mörkret, varav en haltade kraftigt. Medan S. tog in den halte Mario i boxen, så tog jag på mig pannlampa och gick för att kolla förödelsen.
Den lilla sjukhagen var bortom all räddning. Det var ett sammelsurium av trådar, brutna vita pinnar, handtag som lossnat och spiralfjädringar som dragits ut till max. Jag samlade ihop eländet och skyfflade ut det på utsidan hagen. Då såg jag att övertråden till den bortre öppningen på stora hagen, också var kaputt. Dvs isolatorn hade åkt väck, så tråden hängde helt slackt i knähöjd. Förmodligen hade nån tråd till sjukhagen varit fästad i den. Det fanns två trådar till, under den, och de var intakta. Men de var som sagt i knähöjd. Ingen ström var det i tråden heller, märkte vi!
S. red nu ut, jag gick och ringde till Marios ägare som skulle komma, samt till N. - stallägaren, som inte kunde komma. När jag gick tillbaks till hagen, utrustad med en ny isolator, så har hästjävlarna (Roy och Ruffe) under tiden passat på att dra sönder även de två nedersta handtagen och isolatorerna, samt göra hela den tjocka stolpen lite lealös! De har även på nåt underligt sätt lyckats att dra in hela den trassliga härvan av trasigt, som jag slängt utanför, in i hagen igen!! Så nu kunde man bara kliva över trasslet, så var man ute ur hagen!
Marios ägare kom, tog hand om Mario, kollade hans ben och sa att hon orkade inte med "det här" längre. Sedan tog hon in R&R i sina boxar, medan jag ägnade en halvtimme att att provisoriskt fixa till trådarna - de två översta i alla fall - så att Cola och Chatel förhoppningsvis stannar kvar där i natt. N. lovade att fixa till det bättre i morgon och ta reda på varför det inte är nån ström i tråden.
Suck.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar