Sex dagar med hosta och snuva, gör att jag kallar ut veterinären för en liten koll. Han lyssnar på lungor och andning, tittar i näsa och ögon och lockar fram en hostattack genom att klämma lite lätt högt upp på halsen.
Men andningen låter bra och eftersom hon är pigg och matglad och inte har någon feber och snuvan dessutom själv ändrat färg från vit och seg, till klar och vattnig nu, tycker han vi ska avvakta och ge det 4 - 5 dagar till. Är det inte bättre då, så kan det bli aktuellt med antibiotika. Ingen ridning under tiden, men gärna promenader.
Det känns bra att höra, för jag känner att jag blir väldigt lätt orolig nu, med allt som hände med lilla Polly, i bakhuvudet.
Dagens promenad har vi redan tagit, så jag försöker fåfängt tvätta det vita benet. Suck, det känns extra trist med den djupa lervällingen i hagen, med tanke på muggen. Om det ändå kunde bli torr-väder så det kunde torka upp någon gång! Hon låter mig inte ens titta. Om jag bara håller en hovkrats i handen, går det bra att lyfta hoven och kratsa. Men om jag håller en svamp, bomullstuss, salva, vad som helst annat, så kommer jag inte ens nära. Försöker dock smygtvätta lite samtidigt som jag håller hoven. Men det blir bara ett par snabba tag innan hon springer undan. Jag lyckas till slut även träffa med några duschar av antiseptisk spray, det är allt.
Det är kolsvart och två plusgrader och en luftfuktighet som liksom virvlar omkring i luften. Jag verkligen hatar den här årstiden! Hämtar min pannlampa för att se om det finns vatten i tunnorna. Det finns det inte, så jag drar fram slangen och fyller på, och blir kall om händerna. När jag sedan drar in slangen igen, blir jag dessutom skitig, fuktig och ännu kallare. Jag har frusit hela dagen. I kväll blir det ett bad!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar