Jag har redan varit där en timme när de kommer och burit ut hö bland annat. Så tog det lite tid att få i damen penicillinet. Närmare bestämt drygt en kvart!! Matte började känna lätt panik och det ska man ju helst inte visa heller. Cola vet vad det är frågan om nu och vill INTE ha. (Första gången var ju hur lätt som helst!) Acetylcysteinet är inte ens att tänka på, utan matte tar istället den förnärmade Cola i grimskaftet och så går på promenad istället. Upprördheten slår snabbt om till upprymdhet: "ÄTA GRÄÄÄÄS! " Hon dyker på huvudet ner i första bästa mossfläck där det sticker upp några gröna strån. Vi går vidare; en kvarts promenad som tar fyrtio minuter. :-)
Det är när vi är på väg tillbaka till stallet som vi hör de okända ljuden av lastbil och grävskopa som närmar sig och Cola taktar tjusigt in på gårdsplanen med lyftad svans. "FNORRRK!!" Jag leder ner henne till den där andra hagen. Den stora hagen (som hon rymde ur tre gånger i september) med mjuk, plan, och - än så länge - gräsbetäckt mark. Cola undrar vart vi ska och varför det? Chatel gnäggar upprört i sin ensamhet i vinterhagen och de andra står fortfarande i stallet och stampar och låter det bästa de kan. Jag släpper lös Cola i den stora hagen... Det tar en hundradels sekund och låter "padapampadapampadapam", och så är hon försvunnen...?
Nej långt där borta kommer hon visst igen! Trumpetande i full karriär kommer hon och tar ett varv till! Och ett till.
M. hjälper till och vi tar i rask takt ut ytterligare sex hästar som vi förpassar till denna frihet. Och sex hästar far runt som galningar så grästorvorna yr! Så här har de inte kunnat springa på en månad, pga den gödselblandade lervällingen i vinterhagen och glädjen är total!! Vadå frukost? Helt oviktigt!
Det dröjer säkert tio minuter innan någon bryr sig om de högarna med hö som jag lagt ut i hagen. :-)
Så synd att det inte kunde filmas - jag har glömt mobilen hemma!
Efter att de sprungit av sig och står och äter på spridda ställen, står jag och tittar, medan jag väntar på att vattnet ska ha fyllt baljorna och... nej... jag har faktiskt inte hört Cola hosta en enda gång idag! Varken när jag kom för närmare två timmar sedan, under promenaden, eller nu efter språngmarschen! Nu ska jag ju inte ropa hej redan, men visst är det lovande tecken i alla fall? ;-)
Tror jag ska beställa hem lite slemlösande örter och ha hemma ifall att. Det kan ju behövas en annan gång och förhoppningsvis smakar de godare än salicylcysteinet...
Någon som har efarenehet av detta?
http://timotejandersen.se/orter/breathe-free/
By the way: Är de inte fina, far och dotter?? :-)
Ja, men det var ju skönt- att hon inte hostade! Tänkte just medan jag läste om hur hon sprang- "hostan då?" :) Hoppas den är på tillbakagång nu/Siri
SvaraRadera