Blandade känslor

Suck, ja idag känns det lite sisådär. Fast det är bara en liten del av det negativa som Cola har nån skuld till. Det är att det börjar med det där envisa ryggandet. Idag igen. Att det kan vara så himla roligt att rygga?? :-P
Vi hinner nästan bli osams på allvar. Men vi håller oss till just den stunden bara och efter det så traskar vi framåt i rask takt. Det blir lite rodeo på stället idag med inför galopperna men annars går det bra.
Det som "förstör" nästan hela dagen för mig, är att vi får skäll av en ilsken karl för att vi rider längs kanten av hans åker. Han står i en liten skogsdunge och gormar åt oss på långt håll, så jag ser inte vem det är. Han låter ungefär som om han skäller på en unge som med flit kraschat hans ruta för tredje gången när han vrålar att "ni fattar väl att ni inte kan rida omkring på åkrarna hursomhelst!! Det är privat mark! Ni får hålla er på vägarna och rida!!"
Jag ville hemskt gärna svara att ja det är därför jag rider i kanten, runtom åkern!
Men svarar bara att "Ok, då vänder vi väl då!" (Måste det reageras så ilsket?!!!)
Cola som bespetsat sig på en alldeles jättehärlig galopp där längs kanten upp till vägen, blev jättebesviken och taktade irriterat tillbaka och bajsade sedan mitt i alltihopa. Kan slå vad om att detta bajs också kommer att störa!
Jag rider aldrig här på vår eller sommar. Men trodde väl ändå inte att det skulle göra någon skada att rida på kanten, på vintern?

När vi kommer tillbaka så rengör jag hålrummet i hovkanten igen och desinficerar och smetar i lite tjära. Sedan får hon lite godsaker att äta innan jag släpper ut henne och själv sätter igång med att mocka hagen.
Fy fan. Det är så in i helvete tungt att köra kärran för det är så vansinnigt tjockt, och mycket som ligger runtom foderbordet där sex hästar står och äter. Det är nedtrampat hö som blandats med skit och urin och jord och det är dessutom segt och svårt att få att hänga med på grepen. Det är meningen att där ska mockas ur varje dag. Det är möjligt att det blir så mycket nedtrampad gegga på en dag, men annars tar folk inte där runt foderbordet utan bara de högar som ligger i hagen? Efter fyra kärror orkar jag helt enkelt inte ta mera för mina handleder vägrar lyda när jag ska köra kärran och jag kommer heller inte över den mjuka svackan som är mellan uppfart och gödselplatta så jag kan alltså inte komma så långt upp som jag borde, utan blir tvungen att tippa av skiten alldeles i början. Sorry, men jag klarar faktiskt inte av det rent fysiskt!

Nu sitter jag med en kopp kaffe och ett par darriga handleder och en väldigt sur eftersmak i själen. Det är lite dumt, men jag tar alltid så vansinnigt illa vid med när någon skäller på mig, när jag inte tycker att jag gör nåt fel!! Och när jag tvingas svälja det och inte svara emot, eftersom de äger, de har makt och de kan göra tillvaron riktigt, riktigt sur för ryttare om de skulle vilja.

Det känns dessutom extra taskigt när man hör från en massa andra ryttare på andra ställen i kommunen eller i landet för övrigt, som berättar om hur härligt det är att kunna galoppera på stubbåkern eller rida där över huvud taget på vintern när det är tjäle.
Och att då rida runt om?! Närmare kusten, på slättlandet, tillhör det vardagen att rida längs med, runtom och i kanten på åkrar. För vilken skada gör det? Nu talar jag alltså om sen höst och vinter. Jag menar naturligtvis INTE att man ska kliva rakt ut i grödan heller!! Det skulle jag aldrig få för mig. Inte ens en stubbåker om man inte har tillstånd. Men jag menar bara att det är konstigt så olika det kan vara - att vissa ger tillåtelse till detta och andra menar att man förstör. Punkt slut. Om det vore så, skulle väl ingen bonde ge tillåtelse?
Suck.