Det är en häftig känsla att vada ut i tio centimeter högt vatten bara för att upptäcka att gummistövlarna inte är vattentäta!
Så försöker vi oss på att ta ett par selfies, vilket inte blir så lyckat trots att Lillstrumpa står så stilla och fint och ler in i kameran. Det är det där med att veta vad kameran ser i sitt öga när fotografen själv står på motivets sida...
Till slut tar matte ett kort på bara Lillstrumpa istället. Som hade blivit bra om det inte varit så suddigt.
Sedan är det dags att försöka mocka ur hagen. Det ser inte ut som någon har ägnat sig åt det de senaste dagarna. Den skit som inte är nylagd är utplattad och vattnig och runt foderbordet är det massor (MASSOR) med hö-spill som trampats ner i skit och blandats med vatten och jord till en härlig sörja som liksom hela tiden sitter fast i det som ligger ijämte, när man försöker lyfta med grepen. När jag lyckats fylla kärran till 3/4 så har det runnit av sig lite och den är nu även halvfull med skitvatten, som väger ton. Jag lyckas tippa ur lite men det väger multum i alla fall. Jag lyckas baxa iväg med en kärra och tömma på gödselstan och sedan fylla en till. Men sedan säger min handled ifrån. Den bara viker sig, när jag vill tömma. Det går inte mer. Även handlederna är för gamla...
Jag slänger iväg ett sms till de andra och förklarar faktum och hoppas att någon kan ta traktorn till hjälp att skrapa ihop resten av eländet i hagen. Det är nog tjugo skottkärror till eller nåt. Nya tag i morgon, och ny skit!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar