Jag utrustar mig med en grimma och går ut i hagen.
"Cooolaaa!"
Hon står långt nere i skogsbacken och tittar på mig. "Kom nu tjejen, ropar jag."
"Mmm, jag ska bara..."
"Neeeej! Snälla!!"
Men joo då, benen på hästkraken viker sig sakta men bestämt och så rullar hon sig i sörjan så det står härliga till.
Sedan kommer hon. Våt jord ända in i öronen.
En stund senare bedömer jag ändå läget som att det går att lägga på en sadel och så ger vi oss iväg.
Men nu var det ju dags att testa matte lite igen. Ungefär där stängslet till hagen tar slut, så stannar Madam. När jag skänklar så krullar hon bara ihop sig och hystar upp bakdelen i något fånigt som ska likna en bakutspark. Öronen viks bakåt. Men nu är det dags att lyda goda råd från tidigare ägare. :-)
Jag vänder henne och vi ryggar i färdriktningen, sex, sju steg. Det går finemang. Prövar att vända och gå framåt. Nehej, det blir samma som förut. Helomvändning och ryggning i rask takt igen. Vi gör om denna procedur tre eller fyra gånger, och se där - sedan passar det minsann damen att gå framåt igen! Vi tar oss fram den första lilla biten i raska serpentiner, så hon ska ha något att koncentrera sig på och sedan går hon som en klocka. :-)
Idag rider vi i alla gångarter och det går så bra så. Efteråt blir det baklucke-godis (morötter) och allmän avborstning av nu torkad gegga från inpackningen.
Sötnos.
Bra gjort!! Det är du som bestämmer! Pussa Farba från mej och ge henne en morot❤️😃
SvaraRadera