Ja nu är det i alla fall officiellt fastställt att Cola inte är dräktig ens med hingsten här på gården. Utan hon är helt enkelt en rulta som helst äter precis hela tiden! När jag precis dragit loss henne från höbalen i hagen och tagit in henne i stallgången, så ser hon genast små smulor eller strån på en hylla som hon kastar sig över och försöker ta sig in i diverse boxar där det brukar finnas mat upplagt för kvällen. Allt ska hon ha. Hela tiden!
Det blev en ridtur i skymningsljus idag och om hon inte varit så tjock, så hade hon orkat klättringen uppför alla backar utan att få mjölksyra i benen och utan att få hjärtklappning och vara tvungen att vila en liten stund innan vi fortsatte. För viljan fanns där. Hon trodde t.o.m. att hon skulle orka springa uppför den jättebranta backen! Ha!!
Suck!
Själv kör jag ju med 5:2 dieten och trivs med att putmagen försvunnit. Kanske Cola kunde lägga sig till med en faiblesse för bark och rötter ett tag, tills hennes mage också blev lite mindre. Men jag har faktiskt märkt att nu när terrängen blivit aningen mer framkomlig i hagen, så rör sig alla hästarna mer.
Imorgon blir det i alla fall nya skor och bort med snösulorna. För nu är det äntligen officiellt vår! :-)
tisdag 3 mars 2015
lördag 28 februari 2015
Att övervinna faror...
Eftersom gårdagens blogginlägg låg kvar här i datorn, ouppladdat, så blir det två stycken idag istället. :-)
Matte känner sig modig idag och vi beger oss genom hagen i riktning mot kohagen. Lillstrumpa är spänd hela vägen. Men väl där, så har vi tur, eller otur, för korna står så långt borta i hagen idag att de knappt syns och det blir alltså ingen särskild träning att rida förbi där idag. Lite snopet, när jag nu äntligen...!
Men då fortsätter vi istället mot stenbron med vattnet. På vägen dit möter vi cyklister i gula västar i skogen, men det är inget farligt. Däremot ligger det en liten gran på marken längre fram, som absolut stod upp förra veckan. Man kan ju bli skärrad för mindre...?
Så kommer vi till stenbron. Den är täckt med rinnande vatten till 90 % men man kan ta ett steg ut i grunt vatten innan själva bron börjar. Jag gör det lätt för henne nu och försöker inte ens rida över utan hoppar av med en gång, går själv över och har henne i lång enkel tygel. Hon är inte direkt rädd men nosar och vill fundera ett tag innan hon tar ett litet hoppsasteg över! Det gick ju bra.
Vi rider en liten sväng där "på andra sidan" åt ett håll där hon aldrig varit förut och det är också lite upphetsande, särskilt som det plötsligt ligger snö på den vägen, när den är borta all annan stans. Sedan rider vi tillbaka samma väg och nu har hon jättebråttom. Men nu ska hon ta sig över stenbron med mig kvar på ryggen, är det tänkt. Hon står återigen en stund och nosar i vattnet och liksom känner av hur stort steg som behövs. För alldeles säkert behövs det ett längre steg nu när matte sitter på ryggen!
Hon har helt fri tygel och matte håller i manen med den andra handen för att vara säker på att inte rycka henne i munnen. Lätt uppmuntrande skänkel och till slut hoppar hon och när hon landar så befinner sig plötsligt matte i ett inferno av flygande man när Lillstrumpa utför någon sorts segerdans med sin nacke nånstans framför mattes ansikte?! Hade hon haft fingrar så hade hon gjort V-tecknet med dem också, i triumf. "Tjohooo!"
Ja, visst, det var jätteduktigt, men det betyder inte att vi ska skena hela vägen hem nu! Vi skrittar stigen upp till grusvägen och där får hon galoppera. När vi kommer till den sista lilla uppförsbacken så får hon dessutom tillstånd att öka ännu lite mer och det känns hur hon liksom tar sats - padapam, padapam och DÄR kommer det ja! Bocksprånget. Det gick helt enkelt inte att låta bli. Men vi fortsätter backen upp ändå och när vi sedan saktar av så frustas det väldeliga en lång stund.
Väl hemma igen, så är det mycket ÄTNING som ska tas igen, efter en och halv timmas fasta! Ähum...?
I morgon ska det snöa. Häpp!
Matte känner sig modig idag och vi beger oss genom hagen i riktning mot kohagen. Lillstrumpa är spänd hela vägen. Men väl där, så har vi tur, eller otur, för korna står så långt borta i hagen idag att de knappt syns och det blir alltså ingen särskild träning att rida förbi där idag. Lite snopet, när jag nu äntligen...!
Men då fortsätter vi istället mot stenbron med vattnet. På vägen dit möter vi cyklister i gula västar i skogen, men det är inget farligt. Däremot ligger det en liten gran på marken längre fram, som absolut stod upp förra veckan. Man kan ju bli skärrad för mindre...?
Så kommer vi till stenbron. Den är täckt med rinnande vatten till 90 % men man kan ta ett steg ut i grunt vatten innan själva bron börjar. Jag gör det lätt för henne nu och försöker inte ens rida över utan hoppar av med en gång, går själv över och har henne i lång enkel tygel. Hon är inte direkt rädd men nosar och vill fundera ett tag innan hon tar ett litet hoppsasteg över! Det gick ju bra.
Vi rider en liten sväng där "på andra sidan" åt ett håll där hon aldrig varit förut och det är också lite upphetsande, särskilt som det plötsligt ligger snö på den vägen, när den är borta all annan stans. Sedan rider vi tillbaka samma väg och nu har hon jättebråttom. Men nu ska hon ta sig över stenbron med mig kvar på ryggen, är det tänkt. Hon står återigen en stund och nosar i vattnet och liksom känner av hur stort steg som behövs. För alldeles säkert behövs det ett längre steg nu när matte sitter på ryggen!
Hon har helt fri tygel och matte håller i manen med den andra handen för att vara säker på att inte rycka henne i munnen. Lätt uppmuntrande skänkel och till slut hoppar hon och när hon landar så befinner sig plötsligt matte i ett inferno av flygande man när Lillstrumpa utför någon sorts segerdans med sin nacke nånstans framför mattes ansikte?! Hade hon haft fingrar så hade hon gjort V-tecknet med dem också, i triumf. "Tjohooo!"
Ja, visst, det var jätteduktigt, men det betyder inte att vi ska skena hela vägen hem nu! Vi skrittar stigen upp till grusvägen och där får hon galoppera. När vi kommer till den sista lilla uppförsbacken så får hon dessutom tillstånd att öka ännu lite mer och det känns hur hon liksom tar sats - padapam, padapam och DÄR kommer det ja! Bocksprånget. Det gick helt enkelt inte att låta bli. Men vi fortsätter backen upp ändå och när vi sedan saktar av så frustas det väldeliga en lång stund.
Väl hemma igen, så är det mycket ÄTNING som ska tas igen, efter en och halv timmas fasta! Ähum...?
I morgon ska det snöa. Häpp!
Liten tjockis
Folk säger att min lilla älskling är tjock. Och ja, det kan jag ju inte neka till. Ett tjockt litet arabsto. Sådana har jag sett förr. Så påstås det att hon skulle vara högdräktig, vilket jag ihärdigt har förnekat! Mycket av den enkla anledningen att hon inte varit i närheten av någon hingst de senaste sex åren eller så. Jag har god kontakt med förra ägarna och litar på dem. Dessutom tycker jag inte alls att hon ser dräktig ut, utan bara tjock. Vilket enkelt kan förklaras av att hon tidigare aldrig haft helt fri tillgång till hö/silage dygnet runt och följaktligen trott att hon hamnat i mathimlen och då gäller det att passa på!
Har hört om många som blivit tjocka av samma anledning men att det brukar lugna ner sig efter ett tag. Men antagligen är vårt hösilage dessutom väldigt protein- och energirikt. Men jag hoppas ju att mer motion och bättre terräng i hagen med annalkande vår, ska locka till att hon väljer att röra på sig mer där istället för att stå fastlimmad vid foderbordet. För naturligtvis är det inte bra att vara tjock!
Men eftersom "folket" inte ville sluta påstå att hon var dräktig utan ville göra i ordning en fölbox pronto och sa att jag absolut borde stalla in henne och det var mitt fel om fölet dog om hon fölade ute och det spred sig och arbetskamrater började komma fram och gratulera och någon sa att någon t.o.m sagt sig känna fosterrörelser, så började det kännas väldigt jobbigt! Faktiskt!
Det fanns ju naturligtvis en mikroskopisk risk att hon kunnat smita in till hingsten här på gården, helt obemärkt, även om det verkade otroligt, men i så fall skulle det ju bli ett augusti-septemberföl och inte synas på henne än på länge. Men för att utesluta detta i alla fall, så har blodprov lämnats in för kontroll. Men själv känner jag mig inte ett dugg orolig.
Kan även meddela att jag inte heller är troende och därför inte tror på att Maria födde Jesus utan att "ha gjort det" med någon. ;-)
Väntar svar närsomhelst på provet - det hade tydligen blivit felsorterat så det kommer att analyseras nästa vecka istället. Det skulle varit gjort denna. I mina öron låter det konstigt att de bara analyserar ett prov i veckan, som veterinären sa, men vem är väl jag att tycka...
Har hört om många som blivit tjocka av samma anledning men att det brukar lugna ner sig efter ett tag. Men antagligen är vårt hösilage dessutom väldigt protein- och energirikt. Men jag hoppas ju att mer motion och bättre terräng i hagen med annalkande vår, ska locka till att hon väljer att röra på sig mer där istället för att stå fastlimmad vid foderbordet. För naturligtvis är det inte bra att vara tjock!
Men eftersom "folket" inte ville sluta påstå att hon var dräktig utan ville göra i ordning en fölbox pronto och sa att jag absolut borde stalla in henne och det var mitt fel om fölet dog om hon fölade ute och det spred sig och arbetskamrater började komma fram och gratulera och någon sa att någon t.o.m sagt sig känna fosterrörelser, så började det kännas väldigt jobbigt! Faktiskt!
Det fanns ju naturligtvis en mikroskopisk risk att hon kunnat smita in till hingsten här på gården, helt obemärkt, även om det verkade otroligt, men i så fall skulle det ju bli ett augusti-septemberföl och inte synas på henne än på länge. Men för att utesluta detta i alla fall, så har blodprov lämnats in för kontroll. Men själv känner jag mig inte ett dugg orolig.
Kan även meddela att jag inte heller är troende och därför inte tror på att Maria födde Jesus utan att "ha gjort det" med någon. ;-)
Väntar svar närsomhelst på provet - det hade tydligen blivit felsorterat så det kommer att analyseras nästa vecka istället. Det skulle varit gjort denna. I mina öron låter det konstigt att de bara analyserar ett prov i veckan, som veterinären sa, men vem är väl jag att tycka...
onsdag 25 februari 2015
Längre och längre
Uppehållsväder idag med, kors i taket! Det blir en tur på en och en halv timme idag igen, mycket trav och galopp och tempoväxlingar och fattningar och det ena med det andra. Det går så bra så. Vi rider där långt borta på banvallen, där hon var så spänd sist och tyckte det var otäckt med långtradare och dylikt som skymtade fram mellan träden, när de dundrade fram på landsvägen parallellt med oss.
Idag är det bara en liten aning otäckt och vi rider ytterligare lite längre längs den vägen idag och hon får trava lite där med.
Hon sneglade förstås ängsligt in i den tomma hagen där det inte går några djur för tillfället och kastade även nyfikna blickar mot den hagen där det gick hästar sist. Men vi såg inga idag.
Nästa vecka ska vi rida ännu längre längs den vägen, är det tänkt.
På vägen hem måste ju matte fåna sig med att filma och så igen. Sötnöt. Har nu ägnat stort intresse åt att se hur filmen laddats upp till youtube till 102 %!??
Men lägg märke till att nu är snön borta IGEN! Underbart! Det var bara längs otrafikerade timmervägar som den låg kvar. (Ja, vi var inne på en sådan också idag...)
Idag är det bara en liten aning otäckt och vi rider ytterligare lite längre längs den vägen idag och hon får trava lite där med.
Hon sneglade förstås ängsligt in i den tomma hagen där det inte går några djur för tillfället och kastade även nyfikna blickar mot den hagen där det gick hästar sist. Men vi såg inga idag.
Nästa vecka ska vi rida ännu längre längs den vägen, är det tänkt.
På vägen hem måste ju matte fåna sig med att filma och så igen. Sötnöt. Har nu ägnat stort intresse åt att se hur filmen laddats upp till youtube till 102 %!??
Men lägg märke till att nu är snön borta IGEN! Underbart! Det var bara längs otrafikerade timmervägar som den låg kvar. (Ja, vi var inne på en sådan också idag...)
tisdag 24 februari 2015
Litte svettigt
Det känns som om vi hittat tillbaks till varandra mentalt nu, Lillstrumpa och jag, efter hennes olika sätt att testa mig den senaste tiden. Skönt! Men uj uj vad läskigt det är att behöva gå åt ett annat håll när ett par hästar korsar vägen en bit framför oss i trav i riktning hemåt!! Det är ju jättefarligt att behöva gå åt höger när de andra springer åt vänster!! Hon blir spänd som en fiolsträng och det tar en lång stund innan hon kan gå ordentligt. Bara därför, så förlänger vi turen en halvtimme också och det går jättebra mot slutet.
Idag ger vi oss av upp runt Fällesåsen i blåsten. Men det är uppehåll, tänka sig! Vägen ovanför platån visar sig vara väääldigt mjuk under snön, efter tjällossningen, så där ska vi nog inte rida mer innan den sätter sig. För då får vi väl ytterligare en arg skogsägare efter oss.
Men det blir ändå en hel del trav och flera galopper längs rundan och på hemvägen blockeras vägen av en mindre skogsmaskin som står och travar timmerstockar. Detta är inte det minsta farligt. Vi står lugnt och tittar på en stund tills han är färdig och börjar flytta på sig. "Japp, nu kan vi gå!" säger Cola, och följer efter så fort han börjar röra sig.
Rådjur ser vi nästan varje dag och det är bara lite spännande. Skogsmaskiner är helt okej. Men kossor i hage, eller hästar som går åt annat håll, DET är skitläskigt...
Jag har också äntligen kommit underfund med att Cola kräver att jag är aningen tuffare i min ridning än vad den milda och försiktiga Polly gjorde. Hon blev bara skärrad då, men Cola skärper liksom till sig istället. Hon blev tom lite svettig idag.
Men en pussgurka är hon!
Idag ger vi oss av upp runt Fällesåsen i blåsten. Men det är uppehåll, tänka sig! Vägen ovanför platån visar sig vara väääldigt mjuk under snön, efter tjällossningen, så där ska vi nog inte rida mer innan den sätter sig. För då får vi väl ytterligare en arg skogsägare efter oss.
Men det blir ändå en hel del trav och flera galopper längs rundan och på hemvägen blockeras vägen av en mindre skogsmaskin som står och travar timmerstockar. Detta är inte det minsta farligt. Vi står lugnt och tittar på en stund tills han är färdig och börjar flytta på sig. "Japp, nu kan vi gå!" säger Cola, och följer efter så fort han börjar röra sig.
Rådjur ser vi nästan varje dag och det är bara lite spännande. Skogsmaskiner är helt okej. Men kossor i hage, eller hästar som går åt annat håll, DET är skitläskigt...
Jag har också äntligen kommit underfund med att Cola kräver att jag är aningen tuffare i min ridning än vad den milda och försiktiga Polly gjorde. Hon blev bara skärrad då, men Cola skärper liksom till sig istället. Hon blev tom lite svettig idag.
Men en pussgurka är hon!
lördag 21 februari 2015
Äckelväder
Jodå, här rids det på. Vädret är alldeles fruktansvärt med ihållande nederbörd i form av snöslask. Blött vitt regn, som ändå lägger sig i ett äckligt gråvitt täcke. Jag har också upptäckt att min gula jacka på något konstigt sätt läcker i ena ärmen!? Jag blir våt längs undersidan av vänster arm. Otrevligt och märkligt. Men det går det med. Efteråt får både vantar, hjälm och jacka ligga i torkskåpet hemma så det är torrt igen till nästa dag. Överdragsbyxorna har hittills hållt tätt.
Cola har däremot skött sig med den äran. Lämnar gårdsplanen framlänges (hi hi) utan problem och går fram fint i alla gångarter. Känns lugnare i skallen nu igen, än vad hon varit de senaste veckorna. Även om hon gjorde väldigt stora ögon när hon fick se hästar i en hage som vi passerade på lite avstånd. Rådjur har vi också sett några gånger.
Men hon är fortfarande lika klåfingrig som en liten unge. Fast utan fingrar då... Allt inom räckhåll ska rivas ner när hon står i stallgången. Bara för att, liksom. Och igår, när jag suttit upp från verandan, så passade hon på att peta in nosen under ett litet trädgårdsbord som står där, och lyfta upp o peta omkull det med buller och bång. Det var ju lite otäckt förstås, men hon blev inte så rädd som jag trodde. :-)
Cola har däremot skött sig med den äran. Lämnar gårdsplanen framlänges (hi hi) utan problem och går fram fint i alla gångarter. Känns lugnare i skallen nu igen, än vad hon varit de senaste veckorna. Även om hon gjorde väldigt stora ögon när hon fick se hästar i en hage som vi passerade på lite avstånd. Rådjur har vi också sett några gånger.
Men hon är fortfarande lika klåfingrig som en liten unge. Fast utan fingrar då... Allt inom räckhåll ska rivas ner när hon står i stallgången. Bara för att, liksom. Och igår, när jag suttit upp från verandan, så passade hon på att peta in nosen under ett litet trädgårdsbord som står där, och lyfta upp o peta omkull det med buller och bång. Det var ju lite otäckt förstås, men hon blev inte så rädd som jag trodde. :-)
söndag 15 februari 2015
Myshäst
Igår gick allting riktigt bra. Nästan ingen is kvar så det blev en tur på en positiv häst med väldigt mycket trav samt ett par korta galopper. Mot slutet kändes hon aningen mer avslappnad också och gick riktigt bra.
Idag var det ju meningen att det skulle bli en tur med sällskap, men då behagade naturligtvis inte min bil att starta! Den sa inte någonting alls när jag vred på nyckeln. Helt död, trots ett bara två månader gammalt batteri!? Usch vad sånt ställer till med problem, särskilt när det är på en helg när ingen verkstad har öppet. Jag kommer ju inte till jobbet i tid i morgon bitti heller utan får fråga killarna på verkstaden om de kan hämta mig och bilen på morgonen...
Jag hatar sånt här krångel!
Idag var det ju meningen att det skulle bli en tur med sällskap, men då behagade naturligtvis inte min bil att starta! Den sa inte någonting alls när jag vred på nyckeln. Helt död, trots ett bara två månader gammalt batteri!? Usch vad sånt ställer till med problem, särskilt när det är på en helg när ingen verkstad har öppet. Jag kommer ju inte till jobbet i tid i morgon bitti heller utan får fråga killarna på verkstaden om de kan hämta mig och bilen på morgonen...
Jag hatar sånt här krångel!
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)